Skolan är igång. Helt plötsligt har jag jättemycket att göra. Men det är smart det där med ekonomi. Allt stämmer så bra ihop!
Christians syster Lina och bebis-Lexus är här och hälsar på. De kom i tisdags (med ett seeeent tåg, typiskt SJ!) och därför hade jag bilen till skolan och sedan stan. I huvudet pågick vilda funderingar på var jag kunde parkera billigt, och ändå kommer jag på mig själv med att krångla mig in på en liten parkering i Mitticitys parkeringshus. Hur hamnade jag där?
I förrgår satte jag mig själv i en liknande situation när de ringde från Åsbacka och frågade om jag kunde jobba torsdag kväll. "Nej!" skriker hjärnan, hjärtat och resten av kroppen, jag skulle ha behövt plugga. "Ja" svarar munnen?!
Idag har livet varit dramatiskt. Jag satt och grupparbetade med Jessica och Therese i eftermiddags och skulle ta fram min pärm med ALLT i. Mina studier koncentrerade på liten yta. Men den var inte där!!! Jag kände mig förstörd och smsade min räddare i nöden. Christian körde i ilfart in till stan, hämtade upp mig och körde tillbaka till universitetet. Där hittade jag en av få lärare som inte gått hem än (Herregud, jobbar folk inte på fredagar??) och hittade igen min älskade pärm. Nu är vi återförenade och kommer leva lyckliga i alla våra dagar.
Christians syster Lina och bebis-Lexus är här och hälsar på. De kom i tisdags (med ett seeeent tåg, typiskt SJ!) och därför hade jag bilen till skolan och sedan stan. I huvudet pågick vilda funderingar på var jag kunde parkera billigt, och ändå kommer jag på mig själv med att krångla mig in på en liten parkering i Mitticitys parkeringshus. Hur hamnade jag där?
I förrgår satte jag mig själv i en liknande situation när de ringde från Åsbacka och frågade om jag kunde jobba torsdag kväll. "Nej!" skriker hjärnan, hjärtat och resten av kroppen, jag skulle ha behövt plugga. "Ja" svarar munnen?!
Idag har livet varit dramatiskt. Jag satt och grupparbetade med Jessica och Therese i eftermiddags och skulle ta fram min pärm med ALLT i. Mina studier koncentrerade på liten yta. Men den var inte där!!! Jag kände mig förstörd och smsade min räddare i nöden. Christian körde i ilfart in till stan, hämtade upp mig och körde tillbaka till universitetet. Där hittade jag en av få lärare som inte gått hem än (Herregud, jobbar folk inte på fredagar??) och hittade igen min älskade pärm. Nu är vi återförenade och kommer leva lyckliga i alla våra dagar.
Titta vilka två godingar. Jag funderar på att behålla den där lilla bebisen och kalla honom...Frans.
