Årets sistaårsgymnasister har under de senaste veckorna sprungit ut, druckit champagne, åkt flak och sjungit om sina lyckliga dagar. Eller det sistnämnda är tveksamt. Inte att de inte kommer få lyckliga dagar men att de kan den sången.
Nu har det gått en vecka sedan vi firade Christians student och just det här studentfirandet var lite större, lite häftigare och lite viktigare än alla andra studentfiranden jag varit på. Om några år kommer troligtvis till stor del samma människor samlas och fira en universitetsexamen som också kommer att vara häftig, men vanlig. Jag säger inte att alla klarar av att genomföra en universitetsutbildning men det är ändå rätt många. Däremot tror jag inte att det är många alls som skulle klara av att genomföra gymnasiet i vuxen ålder. Till det krävs det en helt annan styrka. Därför vet jag att det här är en som kommer att gå långt! Grattis Christian!
