Chrisis och jag pratade precis bröllopsplaner och lyssnade in oss på lite musik. Båda två fastnade för den där...Bergakungens sal! Lyssna här. Det kommer att behövas en kyrka med lååååång gång. Jag har nämligen tänkt att jag ska trippa fram till musiken, lite rädd, spanandes åt alla håll. I takt med att musiken ökar i intensitet blir jag nervösare och nervösare. Och sen kommer Bergakungen in, BAM! Först då gäller det att jag är framme vid altaret för att fort som fasen kasta mig in bakom, samtidigt som alla gäster gömmer sig under sina stolar. Sen vigs vi bakom altaret och sen går vi ut.
Bilden kommer härifrån.
PS, Det här är alltså inte spikade planer och kommer ej att hända inom snar framtid. Man behöver ha jobbat ihop lite kapital för att ha råd med orkestern...
